2008-11-02

Gräsklipparmannen, en recension

Ursäkta dröjsmålet, men här kommer äntligen min djuplodande recension av den senaste dåliga kopian av motorsågsmassakern som kom lagom tid innan Halloween. Den heter "Gräsklipparmannen" och är en snudd på helsvensk produktion, med viss okonfirmerad finansiell uppbackning av hollywoodbolagen.

Den premiärvisades på SVT1 i komediserien debatt, som tar upp aktuella skämt, sketcher och kalkonfilmer.

Huvudrollen Gräsklipparmannen spelas av Johan Pehrson, på fritiden spelar han folkpartist, men i den här filmen spelar han bara dum och gör en enastående insats för att höja kvaliteten på skådespeleriet med tanke på den i övrigt svaga rollbesättningen. Replikerna haglar helt slumpmässigt och verkar inte alls inövade. Inte sällan talar skådespelarna i munnen på varandra, blir förvirrade och höjer rösterna.

Själva storyn är tunn och motsägelsefull. Den handlar om en lista på 2000 filutdelare. Den enda som har listan är Johan Pehrsons rollfigur. Kalkonrullen går ut på att dessa 2000 filutdelare ska kunna trackaseras av privata ekonomiska intressen. Man ser vissa spår av gamla amerikanska gangsterfilmer, men storyn är vagt anpassad efter moderna förhållanden. Problemet med storyn är att i filmen måste maffian få tillgång till namnen på dessa 2000 filutdelare som Gräsklipparmannen sitter inne med. Detta ska då, modernt nog, gå via IP-nummer och en korrumperad domstol. Och det är nu storyn haltar värre än en av Konungen skadeskjuten älg. Hur ska Gräsklipparmannen få reda på IP-numrena till dessa 2000 personer och dela ut till maffian, om den korrumperade lagen endast tillåter den omvända sökningen? Å andra sidan, om Gräsklipparmannen redan har en lista på 2000 personer, varför ska man överhuvudtaget blanda in IP i det hela. Dessutom vet ju alla vid det här laget att IP-nummer inte i verkligheten kan kopplas till personer, varken fram eller baklänges. Det är som ett dåligt avsnitt av X-files, utan "to be contiuned" på slutet. Gud ske lov.

För att krydda stämningen lite har de saltat med en godhjärtad skivbolagsdirektör, som är för utveckling, och mot stenkakor. Visserligen lite verklighetsfrämmande, men jag önskar att hans roll tillåtits vara lite mer karismatisk så det blivit mer action. Man ser honom mest i en duellscen där en filmproducent proklamerar hur lätt det är för musikbolagen att tjäna pengar på Internet, och att film är så mycket dyrare att göra, eftersom de vill ha så mycket mer pengar, och inte vill sänka priserna även om det hade inneburit mer försäljning. Att bandbreddspriserna minskar så att även filmbolag kan sälja film över Internet reflekteras det inte mycket över. Återigen ger filmen en framställning av hur dumma filmbolagen är, det är dock positivt att se en fläkt av vågat nytänkande då skivbolagsdirektören porträtteras som en vettig människa.

Nej, jag ger denna 1 av 5 möjliga surgubbar, endast pga att rollen Gräsklipparmannen spelas så pass bra. I övrigt är nog de enda som kan roas av detta folk utan någon som helst verklighetsanknytning, annars blir den allt för otrovärdig och mest ett patetisk försök till smutskastning över hur dumma folkpartister och filmproducenter är. Jag gissar att den visas som matinefilm på rosenbad mellan fruktstunden och fikat. De av er som besitter Internetkunskap kan istället klicka på länken strax nedan.

Detta är bara en av många filmer som handlar om fildelning och skräckvälden. Sveriges television har redan hittat sin ståndpunkt och delar ut kalkonfilmen här helt gratis, om nån mot min rekommendation skulle vilja se den.

Jag hoppas de inte gör en usel uppföljare, som de gjorde genom FRA 2.0.

Läs även andra intressanta bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Robert sa...

Grymt bra skrivet!!

handelsehorisont sa...

ROTFL